denna otålighet ledde Woodson att skapa Negro History Week 1926 för att säkerställa att skolbarn utsätts för black history. Woodson valde den andra veckan i februari för att fira Lincoln och Frederick Douglass födelsedag. Det är viktigt att inse att Negro History Week inte föddes i ett vakuum. På 1920—talet ökade intresset för afroamerikansk kultur som representerades av Harlem Renaissance där författare som Langston Hughes, Georgia Douglass Johnson, Claude McKay-skrev om glädje och sorg av svarthet och musiker som Louie Armstrong, Duke Ellington och Jimmy Lunceford fångade de nya rytmerna i städerna som delvis skapades av de tusentals södra svarta som migrerade till stadscentra som Chicago. Och artister som Aaron Douglass, Richard Barthe och Lois Jones skapade bilder som firade svarthet och gav mer positiva bilder av den afroamerikanska upplevelsen.Woodson hoppades kunna bygga vidare på denna kreativitet och ytterligare stimulera intresse genom Negro History Week. Woodson hade två mål. En var att använda historien för att bevisa för vita Amerika att svarta hade spelat viktiga roller i skapandet av Amerika och därmed förtjänar att behandlas lika som medborgare. I huvudsak hoppades Woodson—genom att fira heroiska svarta figurer—vare sig de var uppfinnare, underhållare eller soldater—att bevisa vårt värde och genom att bevisa vårt värde-trodde han att jämlikhet snart skulle följa. Hans andra mål var att öka synligheten för svart liv och historia, i en tid då få tidningar, Böcker och universitet noterade det svarta samhället, förutom att bo på det negativa. I slutändan trodde Woodson Negro History Week—som blev Black History Month 1976-skulle vara ett fordon för rasomvandling för alltid.
frågan som står inför oss idag är huruvida Black History Month fortfarande är relevant? Är det fortfarande ett fordon för förändring? Eller har det helt enkelt blivit ytterligare en skoluppgift som har begränsad betydelse för barn. Har Black History Month blivit en tid då TV och media staplar sitt svarta material? Eller är det ett användbart koncept vars mål har uppnåtts? Trots allt, få-utom de ivrigaste rednecks – kunde förneka närvaron och betydelsen av afroamerikaner till det amerikanska samhället eller som min dåvarande 14 åriga dotter Sarah uttryckte det, ”jag ser Colin Powell varje dag på TV, alla mina vänner-svart och vitt—är nedsänkta i svart kultur genom musik och TV. Och Amerika har förändrats dramatiskt sedan 1926-är det inte dags att gå i pension Black History Month eftersom vi har eliminerat vita och färgade tecken på dricksfontäner?”Jag kommer att bespara dig den tre timmars lektion jag gav henne.
Jag skulle vilja föreslå att trots den djupa förändringen i rasrelationer som har inträffat i våra liv är Carter G. Woodsons vision för svart historia som ett medel för omvandling och förändring fortfarande ganska relevant och ganska användbar. African American history month, med lite tweaking, är fortfarande en ledstjärna för förändring och hopp som fortfarande säkert behövs i denna värld. Slaveriets kedjor är borta – men vi är alla ännu inte fria. Den stora mångfalden inom det svarta samhället behöver limet från det afroamerikanska förflutna för att påminna oss om inte bara hur långt vi har rest men lo, hur långt det är att gå.
även om det finns många skäl och exempel som jag kunde peka på, Låt mig ta upp fem bekymmer eller utmaningar som afroamerikaner — faktiskt — alla amerikaner-står inför den svarta historien kan hjälpa till att ta itu med:
utmaningen att glömma
Du kan berätta mycket om ett land och ett folk genom vad de anser vara tillräckligt viktiga för att komma ihåg, att skapa stunder för — vad de lägger i sitt museum och vad de firar. I Skandinavien-det finns monument till Vikingarna som en symbol för frihet och utforskningens anda. I Tyskland under 1930-och 1940-talet firade nazisterna sin förmodade ariska överhöghet genom monument och sång. Medan Amerika traditionellt frossar i antingen inbördeskrig strider eller grundande fäder. Ändå föreslår jag att vi lär oss ännu mer om ett land genom vad det väljer att glömma — dess misstag, dess besvikelser och dess pinsamheter. På vissa sätt är African American History month ett clarion-samtal att komma ihåg. Ändå är det ett samtal som ofta är oupphörligt.
låt oss ta exemplet med en av de stora unmentionable i amerikansk historia — slaveri. I nästan 250 år fanns slaveri inte bara utan det var en av de dominerande krafterna i det amerikanska livet. Politisk inflytande och ekonomisk förmögenhet berodde på slavarnas arbete. Och närvaron av denna märkliga institution genererade en rad böcker, publikationer och berättelser som visar hur djupt Det rörde Amerika. Och medan vi kan diskutera grundläggande information som det faktum att 1860-4 miljoner svarta var förslavade, och att en främsta fälthand kostade $1,000, medan en kvinna med sin fertil förmåga tog $1,500, hittar vi några ögonblick för att diskutera effekten, arvet och samtida betydelsen av slaveri.1988 beslutade Smithsonian Institution, som skulle öppna en utställning som inkluderade slaveri, att undersöka 10 000 amerikaner. Resultaten var fascinerande-92% av de vita respondenterna kände att slaveri hade liten betydelse för dem-dessa respondenter sa ofta ”min familj anlände inte förrän efter slaveriets slut.”Ännu mer störande var det faktum att 79% av afroamerikanerna uttryckte inget intresse eller någon förlägenhet om slaveri. Det är min förhoppning att med större fokus och samarbete Black History Month kan stimulera diskussion om ett ämne som både delar och generar.
som historiker har jag alltid känt att slaveri är en afroamerikansk framgångshistoria eftersom vi hittade sätt att överleva, för att bevara vår kultur och våra familjer. Slaveri är också moget med hjältar, som slavar som sprang iväg eller gjorde uppror, som Harriet Tubman eller Danmark Vessey, men lika viktiga är de glömda slavfäderna och mödrarna som uppfostrade familjer och höll ett folk vid liv. Jag är inte generad av mina slavfäder; jag är i vördnad för deras styrka och deras mänsklighet. Jag skulle gärna se det afroamerikanska samhället ompröva sin koppling till vårt slavförflutna. Jag tänker också på något berättat för mig av en MR. Johnson, som var en tidigare sharecropper jag intervjuade i Georgetown, SC: