quine home > analytiska och syntetiska uttalanden
analytiska och syntetiska uttalanden
analytiska meningar är sanna per definition och är i allmänhet självförklarande. Dessutom har de ofta lite eller inget informativt värde. Exempel på analytiska meningar inkluderar:
- fruset vatten är is.
- ungkarlar är ogifta män.
- två halvor utgör en helhet.
Ingen ytterligare mening eller kunskap finns i predikatet som inte redan ges i ämnet. Analytiska meningar är överflödiga uttalanden vars förtydligande helt bygger på definition. Analytiska meningar berättar om logik och om språkanvändning. De ger inte meningsfull information om världen.
syntetiska uttalanden är å andra sidan baserade på våra sensoriska data och erfarenheter. Sanningsvärdet av syntetiska uttalanden kan inte räknas ut baserat enbart på logik. Om man inte hade haft någon sensorisk inmatning från världen, skulle det inte ge meningen med meningen att studera uttalandet, som det skulle för en analytisk mening. Exempel på syntetiska meningar är:
- barn bär hattar.
- bordet i köket är runt.
- min dator är på.
syntetiska meningar är beskrivningar av världen som inte kan tas för givet. Meningar som kanske är sanna men inte nödvändigtvis sanna är syntetiska. W. V. Quine hävdar i ”två dogmer av empirism” att det inte finns något tydligt argument som stöder denna skillnad mellan analytiska och syntetiska meningar. Det vill säga, även om vissa meningar verkar förlita sig på ingenting annat än logik och språkets betydelse för deras sanningsvärde, har ingen filosof kunnat ge ett kriterium som tydligt skulle skilja analytiska från syntetiska meningar. Quine föreslår att detta beror på att meningar endast har betydelse med hänvisning till en större kunskap. Således har det första exemplet ovan som säger ”fruset vatten är is” tagits av filosofer för att vara analytiskt, men det hämtar faktiskt sin betydelse från en bredare kunskap om hur det ska frysas och hur något är för att det ska klassificeras som vatten. Enligt Quine, till och med ett uttalande som detta, som verkar vara sant enbart i kraft av ordens betydelser, förlitar sig på att det har funnits en viss erfarenhet av världen för att det ska vara meningsfullt.
– Michael Vacca