dekompenserad levercirros har en dyster prognos, med en total överlevnad på 2-4 år, vilket är värre än för många onkologiska sjukdomar. Albumin är ett viktigt verktyg vid hanteringen av patienter med cirros, eftersom det minskar för mindre än hälften av risken för postparacentes kardiocirculatorisk dysfunktion och dödlighet i samband med spontan bakteriell infektion, liksom det tredubblar svaret på terlipressin hos patienter med hepatorenalt syndrom. Nyligen har forskning om albumin varit ett hett ämne, med viktiga nya insikter som karaktäriseringen av de pleiotropa effekterna av albumin (som överträffar dess onkotiska egenskaper) och begreppet effektiv albuminkoncentration. Faktum är att patienter med levercirros presenterar posttranslationella modifieringar på albumin som äventyrar dess funktion. De modifierade albuminformerna visade sig ha prognostiskt värde och dess kunskap kan förändra paradigmet för albuminbehandling. I denna översyn sammanfattar vi kritiskt de senaste bevisen på de potentiella fördelarna med albumin hos patienter med leversjukdom i slutstadiet.