Droning en dåsig synkopierad melodi,
gungar fram och tillbaka till en mjuk croon,
Jag hörde en Negrospel.
ner på Lenox Avenue den andra natten
av den bleka tråkiga blekheten av ett gammalt gasljus
gjorde han en lat sväng . . .
han gjorde en lat sväng . . .
till melodin o ’ de trötta Blues.
med sina ebenholtshänder på varje elfenben nyckel
han gjorde det stackars piano stöna med melodi.
O Blues!
svajande fram och tillbaka på sin rangliga pall
han spelade den sorgliga raggiga melodin som en musikalisk dåre.
söta Blues!
kommer från en svart mans själ.
O Blues!
i en djup sång röst med en melankolisk ton
Jag hörde att Negro sjunga, det gamla pianot stöna—
”Ain’ t got nobody in all this world,
Ain ’ t got nobody but ma self.
Jag är gwine att sluta ma frownin’
och sätta ma problem på hyllan.”
Thump, thump, thump, gick foten på golvet.
han spelade några ackord sedan sjöng han lite mer –
” Jag fick trötta Blues
Och jag kan inte vara nöjd.
fick trötta Blues
och kan inte vara nöjd—
Jag är inte glad ingen mo’
och jag önskar att jag hade dött.”
och långt in på natten krönade han den melodin.
stjärnorna gick ut och så gjorde månen.
sångaren slutade spela och gick till sängs
medan den trötta Blues ekade genom hans huvud.
han sov som en sten eller en man som är död.