Peking
i Mars, mitt i pompen av Kinas årliga gummistämpelparlamentmöten i Peking, delade en politiker stolt med reportrar sitt förslag om hur man” löser problemet med den svarta befolkningen i Guangdong.”Provinsen är allmänt känd i Kina för att ha många afrikanska invandrare.
”afrikaner medför många säkerhetsrisker”, berättade Pan Qinglin lokala medier (länk på kinesiska). Som medlem av det kinesiska folkets politiska rådgivande konferens, landets högsta politiska rådgivande organ, uppmanade han regeringen att ”strikt kontrollera det afrikanska folket som bor i Guangdong och andra platser.”Pan, som bor i Tianjin nära Peking – och ingenstans nära Guangdong-höll sitt förslag högt för reportrar att se. Den läste delvis (länkar på kinesiska):
”svarta bröder reser ofta i massor; de är ute på natten ute på gatorna, nattklubbarna och avlägsna områden. De bedriver narkotikahandel, trakasserier av kvinnor och strider, vilket allvarligt stör lag och ordning i Guangzhou… afrikaner har en hög AIDS och Ebolaviruset som kan överföras via kroppsvätskor… om deras befolkning kommer Kina att byta från en nationalstat till ett invandringsland, från ett gult land till ett svart-gult land.”
på sociala medier har det kinesiska svaret varit överväldigande stödjande, med många kommenterare som ekar Pan rädsla. I ett forum tillägnad diskussioner om svarta människor i Guangdong på Baidu Tieba—en community med fokus på Internet sökresultat—många deltagare överens om att Kina stod inför en ”svart invasion.”En kommentator uppmanade kineser (länk på Kinesiska) att inte låta ”tusentals år av kinesiskt blod förorenas.”
strömmen av rasistisk vitriol online gör den ökända kinesiska TV-annonsen för Qiaobi tvättmedel, som blev viral förra året, verkar mild i jämförelse. Annonsen innehöll en asiatisk kvinna som fyllde en svart man i en tvättmaskin för att göra honom till en blekhudad Asiatisk man.
inte om verkligheten
naturligtvis, medan ett växande antal afrikaner arbetar och studerar i Kina—den afrikanska kontinentens största handelspartner—tanken att svarta människor ”tar över” världens folkrikaste nation är nonsens. Uppskattningar för antalet afrikaner söder om Sahara i Guangzhou (smeknamnet ”Chocolate City” på kinesiska) sträcker sig från 150 000 långvariga invånare, enligt regeringens statistik från 2014, till så högt som 300 000 siffror komplicerade av antalet afrikaner som kommer in och ut ur landet samt de som överskrider sina visum.
många av dem samarbetar med kinesiska företag för att driva fabriker, lager och exportverksamhet. Andra lämnar Kina och säger till sina landsmän att inte gå på grund av ekonomiska utmaningar och rasism.
”Guangdong har kommit att föreställa sig att förkroppsliga denna raskris av någon form av” svart invasion”, säger Kevin Carrico, föreläsare vid Macquarie University i Australien som studerar ras och nationalism i Kina. ”Men det handlar inte om faktiskt existerande realiteter.”Han fortsatte:
” det är inte så mycket att de ogillar svarta invånare som de ogillar vad de föreställer sig om svarta invånare. De typer av diskurser du ser på sociala medier är ganska repetitiva-svarta män våldtar Kinesiska kvinnor, svarta män som har samförstånd sex med kinesiska kvinnor och sedan lämnar dem, svarta som droganvändare och tjuvar förstör kinesiska stadsdelar. Människor lever i ett samhälle som förändras snabbt. ’De svarta’ har blivit en projektionspunkt för alla dessa oroligheter i samhället.”
det senaste året eller så har sett het debatt bland svarta människor som bor i Kina om vad lokalbefolkningen tycker om dem. I intervjuer med Quartz hänvisade svarta invånare till online-kommentarer och rasistiska annonser som mer extrema exempel, men sa att de är symptomatiska för bredare underliggande attityder.
Madeleine Thiam och Christelle Mbaya, senegalesiska journalister i Peking, sa att de är ledsna men inte chockade när de diskrimineras i Kina.
” ibland klämmer folk näsan när jag går förbi, som om de tror att jag luktar. På tunnelbanan lämnar folk ofta tomma platser bredvid mig eller byter plats när jag sätter mig ner,” sa Thiam. ”Kvinnor har kommit upp för att gnugga min hud, frågar om det är ”smuts” och om jag har duschat.”
men på en ny kaffepaus beundrade de flesta förbipasserande artigt de fashionabla kvinnorna som om de skulle gå ner på en catwalk.
en kinesisk man som stirrar på Thiam i sin lila Spetsblus och en gul klänning som blossar runt hennes höfter, släpper ut en beundrande ”wow” när hissdörrarna öppnade till en tredje våningen caf Jacobs. Servrar hälsade sina stamgäster med varma leenden och frågade dem på engelska, ” Hur mår du?”
rasism eller okunnighet?
sådana erfarenheter talar om livets dualitet för svarta människor i Kina. De kan vara idrottare, entreprenörer, handlare, designers eller doktorander. Vissa är gifta med lokalbefolkningen och talar flytande kinesiska. Trots positiva erfarenheter och ekonomiska möjligheter ifrågasätter många varför de bor på en plats där de ofta känner sig ovälkomna.
de brottas med frågan: är det rasism eller okunnighet? Och hur skiljer du de två?
Paolo Cesar, en afrikansk-brasiliansk som har arbetat som musiker i Shanghai i 18 år och har en kinesisk fru, sa att musik har varit ett bra sätt för honom att få kontakt med publiken och få lokala vänner. Men hans Blandras son kommer ofta hem olycklig på grund av mobbning i skolan. Trots att han talar flytande Mandarin accepterar hans klasskamrater inte honom som kinesiska. De gillar att skrika ut, ” Han är så mörk!”den globala framgången för svarta offentliga figurer, som politiker, skådespelare och idrottare, verkar ha en begränsad effekt på kinesiska attityder.
”Efter att folk hört min accent, skulle de ofta skrika ut” Obama!, ”som ett erkännande av att jag var svart amerikan”, säger Jayne Jeje, en marknadsföringskonsult från Maryland som har arbetat över hela Kina och nu bor i Hong Kong. ”Deras uppfattning var att jag på något sätt var bättre än en svart person från Afrika på grund av min Amerikan. En del av detta är förankrat i… felaktiga övertygelser om Amerikansk rikedom och makt kontra stereotyper av afrikansk fattigdom och lidande.”som svar på internationell kritik av rasism mot svarta i Kina har vissa kommentatorer hävdat att rasismen inte är lika allvarlig som i andra länder. Hong Kong kolumnist Alex Lo skrev i South China Morning Post att kritik från amerikaner är ”rik kommer från ett land som grundades på svart slaveri… Kina har rasproblem. Men mordisk rasism mot svarta är inte en av dem.”
och naturligtvis rasspänningar förekommer någon annanstans, ibland med etniska kineser som offer. I Frankrike den här veckan samlades kinesiska demonstranter i nordöstra Paris för att protestera mot polisens skjutning av en kinesisk man. Många klagar över rasism riktad mot dem, och också för att bli riktade av gäng (video) av nordafrikansk härkomst.
titta djupare in i historien, tyder bevis på en preferens för slavar från Östafrika i det antika Kina. Afrikanskt slaveri i landet toppade under Tang (618 till 907) och Song (960 till 1279) dynastier.
På senare tid bröt våldet ut efter att den kinesiska regeringen började ge stipendier som gjorde det möjligt för afrikanska studenter att studera i landet på 1960-talet. många kinesiska studenter gillade stipendierna som afrikaner fick, med spänningar som kulminerade i upplopp i Nanjing i slutet av 1980-talet. Upploppen började med arga kinesiska studenter som omger afrikanska studenters sovsalar i Hehai University och peltade dem med stenar och flaskor i sju timmar, med folkmassor som senare marscherade genom gatorna och ropade antiafrikanska slagord.
under de senaste åren har avsky bland vissa kineser mot utländska män som daterar lokala kvinnor lett till en ny ökning av våldsamma attacker mot utlänningar.
vistas optimistisk
men de flesta respondenter Quartz intervjuade förblir optimistiska. Vladimir Emilien, en 26-årig afroamerikansk skådespelare och tidigare varsity-idrottare, sa att för honom var det viktigt att lära sig kinesiska för bättre interaktioner med lokalbefolkningen. Emilien frivilligt förra året som tränare undervisning Peking Ungdom de finare punkterna i amerikansk fotboll. Han sade att när han kunde ha mer komplexa samtal på kinesiska, han slogs av tankeväckande frågor lokalbefolkningen skulle ställa.
” de skulle säga, vad tycker du om kinesisk uppfattning om svarta människor? Hur får det dig att känna? Så de är medvetna om att det finns mycket negativitet kring svarta och mot Afrika som en mycket fattig plats.”Emilien hoppas att fler interaktioner mellan kinesiska och svarta individer kommer att jämna ut missförstånd. Men andra säger att förbättra relationerna kräver mer än svarta människor att lära sig språket, eftersom det förskjuter ansvaret från kineserna.”regeringen har aldrig gjort något allvarligt för att städa upp rasistiska ideer skapade och befolkade av intellektuella och politiker som konstruerade en global rashierarki där de vita var på toppen, Kinesiska den andra och svarta botten”, säger Cheng Yinghong, en historieprofessor vid Delaware State University som forskar nationalism och diskurs om ras i Kina.
istället för att ta itu med diskriminering har den kinesiska regeringen fokuserat på att främja kulturutbyte samtidigt som man bedriver ekonomiska partnerskap med afrikanska länder. Många har dock påpekat att relationerna verkar obalanserade, med Kina som tar Afrikas begränsade naturresurser i utbyte mot infrastrukturinvesteringar. ”rasism är rasism, period, och även om vissa människor skulle säga att det på olika ställen är tydligare, nyanserat eller implicit, så länge det finns offer måste vi kalla det rasism och hantera det”, säger Adams Bodomo, professor i afrikanska studier fokuserade på tvärkulturell kommunikation vid universitetet i Wien. ”Kina kan inte vara den näst största ekonomin i världen och inte förvänta sig att hantera dessa frågor.”
Du kan följa författaren på Twitter på @joannachiu.
korrigering: ett citat från Jayne Jejes man inkluderades oavsiktligt och tillskrivs henne. Det har ersatts med ett citat från henne direkt.