en 15-årig pojke presenterade med isolerade horisontella ränder på ryggen som ursprungligen var lila men gradvis bleknade. Under de 6 månaderna före presentationen hade han fått 11 kg, till en vikt av 61,1 kg (50: e percentilen) och hade vuxit 10 cm, till en höjd av 173,7 cm (50-75: e percentilen), vilket resulterade i ett kroppsmassindex på 20 kg/m2 (50: e percentilen). Hans medicinska historia var unremarkable, förutom att han hade fötts vid 33 veckors graviditet och upplevde migränhuvudvärk. Pojken var annars bra och hade axillärt hår i 3 år och könshår i 1 år. Hans fysiska undersökning var unremarkable förutom 12 Lila linjära markeringar i hans ländryggsområde som kändes som en ”tvättbräda.”Blodprov för adrenokortisk funktion beställdes men slutfördes inte av patienten.
Striae distensae (streckmärken) är vanliga hos patienter som är överviktiga, är gravida eller genomgår snabb viktförändring (t.ex. idrottare) eller som har Cushings syndrom eller en ärftlig sjukdom i kollagenvävnad (inklusive Marfans syndrom). Striae är också vanliga efter långvarig användning av topiska eller systemiska kortikosteroider. År 1935 rapporterade Parkes Weber en ovanlig presentation av striae som han kallade ”idiopatisk striae atrophicae av puberteten.”1 Denna form av striae förekommer hos friska, nonobese individer runt puberteten.
Striae är vanligtvis placerade på lår, skinkor, bröst och nedre rygg2 och förekommer i plan vinkelräta mot hudens spänning. Isolerade striae i ländryggen hos nonobese individer, som hos vår patient, är ovanliga. Striae börjar vanligtvis som violett eller rödrosa vågiga linjer som är något upphöjda och, under en period av månader till år, blekna till knappt synliga vita atrofiska lesioner med en rynkig yta.2 Striae ses sällan hos barn under 5 år. Den högsta förekomsten av striae är mellan 10 och 16 år (20% -70%) bland flickor och mellan 14 och 20 år (6% -40%) bland pojkar.3
Striae kan orsakas av snabb avsättning av fettvävnad eller muskelhypertrofi under det dermala skiktet. I striae av puberteten, genetisk predisposition, perioder med snabb tillväxt (”tillväxtspurts”) och hyperstimulering av hypotalamus–hypofysaxeln kan alla vara predisponeringsfaktorer.2