Jag visste det exakta datumet jag tänkte på min förstfödda son – det var typ av under julgranen på en decemberkväll. Anledningen till att jag vet det här är att det var direkt efter att jag övertygade min (då) man att det förmodligen skulle ta några månader att göra en bebis och om vi ville starta en familj borde vi gå vidare. Jag kände min klocka tick-tocking bort och vi båda ville ha några barn.
men efter exakt ett skott var vi med barn. När jag marscherade in i min OBGYN kramade min mage eftersom jag var över månen om bullen matlagning i min ugn, hon berättade min förfallodatum skulle vara den 6 September. Perfekt-låt planeringen börja. Jag var extatisk.
Jag gick hem och sov för det som kändes som fyra månader rakt. Jag åt en skit ton mat och kände alla hormoner racing genom mitt system. Jag blev sjuk, min baby växte och jag kunde inte vänta med att ta reda på könet. När vi upptäckte att vi skulle ha en pojke, gick jag ut och köpte massor av randiga kläder, converse Höga Toppar (för naturligtvis) och varje plyschfylld djur jag kunde hitta. Du vet, nödvändigheterna.
Jag målade barnkammaren och satte upp spjälsängen. Jag kom hem efter min baby shower, tvättade alla sina små kläder och kände mig så extremt välsignad att jag inte tål det. När min mage och bröst växte till episka proportioner älskade jag att gå runt i mina mammakläder som visade dem.
om främlingar frågade mig när jag skulle, sa jag ivrigt då, ” 6 September!”Jag älskade att vara gravid och prata om mitt barn och hade ingen tvekan om att saker skulle gå som planerat.
och min plan var att få honom hem och sedan få huset rengjort och dekorerat för hösten när han sov i sin bassinet och bladen föll graciöst från träden medan jag tände kryddade Ciderljus.
alla planerade att komma till honom helgen efter Labor Day och jag ville vara på. Och med det menar jag i mina nya höst jeans och tröja som jag bakade bladformade kakor precis i tid för allas ankomst.
rullar du ögonen ännu? För i efterhand är jag säker.
När dagarna drogs och hans förfallodatum kom och gick tänkte jag, Okej det här är inte så illa. Han är några dagar sen, det händer.då ringde telefonen och alla ville veta varför jag inte hade haft den jävla bebisen ännu och när kunde de träffa barnet och var allt okej med barnet och ” OMG! HAR DU INTE FÅTT BARNET ÄN?”
så jag slutade svara på telefonen.
Jag fortsatte att äta Doritos och ostpinnar doppade i glass eftersom jag lika gärna kan leva upp denna oändliga graviditet, eller hur?
Jag fortsatte att pissa mina byxor lite varje gång jag stod upp, böjde mig, nysade eller hostade. Jag åt den kryddiga maten som min mamma berättade om. Jag kom till min man varje kväll och ringde honom medan han var på jobbet varje dag och bad honom att komma hem och få det här barnet ur mig. Vi försökte alla positioner och jag började undra om vi Ärrade vårt barn med alla våra sexuella shenanigans. Kanske hade han bestämt sig för att stanna min livmoder så länge eftersom hans föräldrar var sexfreaks och han var rädd.
Jag gick för långa promenader och medan jag trodde att jag cruising, jag är säker på att jag bara waddling längs. Men jag höll på det eftersom minst tusen människor berättade för mig att gå är det som fick dem att gå i arbete så att du slår vad om att jag gick tills jag inte kunde gå längre.
den 16 September grät jag i badkaret. Jag var så obekväm att jag inte kunde sova. Jag var tvungen att gå upp för att kissa var 5: e minut och övervägde allvarligt vuxna blöjor. Jag skulle vakna mitt på natten ravenous, äta något, och sedan krossas ur en läcker dröm två minuter senare eftersom min halsbränna var så dålig. Jag var på min 4: e månad för att inte kunna andas genom näsan på grund av graviditetsrinit. Jag hade redan köpt alla butiker av näsremsor. Jag var utmattad, obekväm och klar.
Jag trodde säkert att detta barn tog över min kropp. Det fanns inget utrymme för min mat, inget utrymme för min kissa och dammit allt till blodigt helvete, det fanns inte ett par unders eller moderskapsbyxor som skulle passa mig längre.
Du kunde känna nipen av fall i luften, men jag var en freaking ugn. På morgonen den 18 September kom jag ut ur duschen och såg frost på marken så jag gick ut på mitt däck naken för att lufta mig ut. Jag brydde mig inte om någon såg mig, jag menar, det var inte mycket att se eftersom min mage och bröst gömde alla mina andra kroppsdelar och det viktigaste för mig i det ögonblicket var att få lite lättnad från de jävla värmevallningarna.
men det finns inget sådant som att vara bekväm när du är försenad med ett barn, Jag bryr mig inte vad någon säger. Du kan ta ditt råd och skjuta upp din icke-gravida Röv. Inget av det fungerar ändå, och det enda du kan göra är att vänta med att barnet viks upp inuti dig tills de bestämmer sig för att komma eller din läkare råder en induktion.
Jag gick från att vilja berätta för världen om min graviditet, till att vilja slå dem i ansiktet när de frågade mig om jag hade tvillingar. Jag tog min telefon av kroken och hade fantasier om att hota min läkare om han berättade en gång jag skulle gå ”någon dag.”
varje dag var inte tillräckligt bra för mig. Jag hade förlorat min slempropp, jag utvidgades och gick runt med ett huvud mellan benen. Jag hade gjort allt och han var inte budging.
den 19 September — nästan två veckor efter mitt förfallodatum — hade jag ett möte planerat. Jag sa till mitt barn under vår morgonpromenad att han behövde komma ut eftersom jag inte kunde bära honom runt i mig längre. Det var dags för honom att börja dra sin egen vikt.
Jag såg min läkare och satt inte ens på sängen täckt med papper. Jag sa, ” jag måste ha det här barnet just nu.”
några timmar senare anslöt de mig till Pitocin och inom några minuter bröt mitt vatten.
att vara gravid förbi ditt förfallodatum gör dig inte bara otroligt orolig och känslomässig, det är svårt för din kropp. Ingen vill vara gravid längre än de ska vara oavsett hur roligt det är i början, men ungefär 40 av 100 kvinnor får uppleva denna speciella typ av helvete, 5 av 100 kvinnor har ångest att gå två veckor efter förfallodagen.
även om orsakerna till att ditt barn inte vill ha huvudet är okänt ,är det sällan skadligt att ha ett barn som är född efter den 40: e graviditetsveckan, men din läkare eller barnmorska vill kontrollera saker för att se till att din placenta fungerar korrekt, din baby är inte stressad och dina vätskor är på en hälsosam nivå. Det är därför de flesta läkare rekommenderar att man inducerar arbetskraft under den 41: E-42: e veckan av graviditeten.
Om ditt barn inte budging och vill stanna i djupet av livmodern, är det otroligt obekväma och du vill inget annat än att få den människan ur dig och sparka alla människor som fortsätter att ifrågasätta dig. Som någon som har varit där kan jag erbjuda detta: mjölk det för allt dess värde eftersom människor verkligen känner sympati för dig, och du kan hålla detta över ditt barns huvud när de är äldre och du vill att de ska göra speciella tjänster för dig.
Jag påminner fortfarande min 15-åriga son, han satte mig genom helvetet den förra veckan så han är skyldig mig stor tid.