introduktion
termen hållbar utveckling är en väl använd och är förmodligen bekant för många inom och utanför akademin, säkert i de mer utvecklade delarna av världen. Det är en term som vi stöter på på arenor som sträcker sig från dörrstegsåtervinningsinitiativ till medieförklaringar av globala säkerhetsfrågor. Inom kulturgeografi informerar den forskning som sträcker sig från social utestängning inom städer i Storbritannien till resultat av miljöomvandlingar på landsbygden Afrika. Faktum är att vissa anser att det inte finns någon så relevant disciplin som geografi för att bidra till debatterna om hållbar utveckling med tanke på dess förmåga att gifta sig med miljöns vetenskap med förståelse för ekonomisk, politisk och kulturell förändring, det vill säga utveckling. Strävan efter hållbar utveckling anges nu som ett huvudpolitiskt mål för organisationer och institutioner över alla skalor av det offentliga livet och området akademisk och praktisk utredning kring hållbar utveckling är en mångsidig och expanderande.
det är allmänt erkänt att rapporten från World Commission on Environment and Development (även känd som Brundtland Commission) som publicerades 1987 gjorde mycket för att föra termen hållbar utveckling in i folkmedvetandet och på offentliga agendor. Denna kommission, som inrättades av Förenta Nationerna (FN), bestod av människor från medlemsstater i både de mer utvecklade och mindre utvecklade världarna och var skyldig att identifiera de långsiktiga miljöstrategierna för det internationella samfundet. Dess definition av hållbar utveckling, som” utveckling som uppfyller dagens behov utan att äventyra framtida generationers förmåga att möta sina egna behov ” har blivit det mest citerade uttrycket för termen. Den grundläggande uppfattningen att utvecklingen idag inte borde ske på bekostnad av det i framtiden har funnit utbredd trohet.
eftersom termen hållbar utveckling når både längre in i det dagliga livet och blir bunden med allt större rörelser i den moderna världen, är akademiker och utövare alltmer medvetna om behovet av att kritiskt reflektera över de grundläggande principerna inkapslade inom termen när den utvecklas. Dessutom behövs en noggrann granskning av vad som försöker uppnås och hur, i namn av hållbar utveckling, att omfatta de många och ofta konkurrerande agendorna som eftersträvas och att tolka förändringar inom dynamiska lokala och globala sammanhang. För detta ändamål ger denna översyn väsentliga detaljer om ursprunget och utvecklingen av begreppet hållbar utveckling och hur de komplexa ömsesidiga beroenden av ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingsprocesser och deras resultat avslöjas i strävan efter hållbar utveckling.
begreppet hållbar utveckling har fått en viss grad av ryktbarhet, inklusive för sin ’hala natur’ (de flera definitioner som den har), dess tvetydigheter (de olika tolkningarna som härrör från dessa definitioner) och dess grundläggande oxymoroniska karaktär (den föreslagna motsättningen mellan de två inkapslade termerna). Denna översyn beskriver ett antal ramar som har vidarebefordrats för att hantera mångfalden och dynamiken i samband med begreppet och pekar på de viktigaste pågående divisionerna inom undersökningsområdet. För vissa har det sätt på vilket begreppet hållbar utveckling har omdefinierats så många gånger och i förhållande till så många aspekter av samhällsmiljöförhållanden undergrävt dess användbarhet. För andra är det tävlingarna om riktningen för social och ekonomisk utveckling in i framtiden (den moderna Politikens oenighet) som är kärnan i hållbar utveckling och som sådan ligger ideens användbarhet just i debatten och kompromissen som den utmanar forskare och utövare att engagera sig i.
två speciella litteratur, miljö och utveckling, anses vara särskilt viktiga för att förstå ursprunget till hållbar utveckling. Den första användningen av begreppet hållbar utveckling erkänns ha varit inom Världsskyddsstrategin från 1980 som utarbetades av Internationella unionen för bevarande av natur och naturresurser. För första gången vidarebefordrades utvecklingen som ett medel för att uppnå bevarande som förde de två litteraturerna närmare varandra. Men 1980-talet förstås också ha varit en era av ’dödläge’ inom både teori och praktik av utveckling. Tidigare teorier vändes upp och tycktes erbjuda lite när det gäller att förklara de nuvarande erfarenheterna av utveckling och underutveckling (än mindre i framtiden). Det var också en period då misslyckandena i utvecklingen på fältet blev allt tydligare, inklusive miljökonsekvenserna av den växande skuldkrisen och de lösningar som genomförts för att lösa den.
i den globaliserade eran av de första åren av det tjugoförsta århundradet anses miljöism vara blomstrande, särskilt eftersom den har anpassat sig till förändrade vetenskapliga bevis och har informerats av ideerna om relaterade sociala rörelser som ekofeminism. Även om det kan anses att diskurser fortfarande domineras av miljöhållbarhetsproblem, visar geografernas arbete att det är viktigt att placera mänskliga behov och rättigheter mer centralt i dessa dagordningar. I sin tur anses utvecklingsstudier (och utvecklingsgeografi) ha gått bortom dess dödläge för att präglas av livlig debatt inom vilken miljö, social och ekonomisk hållbarhet är ett centralt problem. Även om denna översyn ger bevis på geografernas betydande arbete, särskilt för att avslöja sambandet mellan fattigdom och miljö, finns det fortsatt oro över hur långt detta arbete påverkar litteraturen och praxis för hållbar utveckling.
ett sätt på vilket hållbar utveckling nu kan betraktas som ett begrepp som har blivit äldre är genom sin position som ett primärt politiskt mål för många av världens stora institutioner, inklusive FN och Världsbanken (WB). I synnerhet anses det för närvarande vara en ny och överlägsen roll att hitta nya metoder för fattigdomsbekämpning. Denna översyn analyserar hur denna konsensus har utveckling och överväger hur de policyföreskrifter som följer av den korsar lokala och globala miljöagendor.
diskussioner om tanken och praxis för hållbar utveckling handlar centralt om jordens framtid och dess invånares relationer och politiska utmaningar som är geografernas långvariga traditionella problem. Denna översyn tar hänsyn till kulturgeografiens bidrag för att avslöja den inneboende politiska och motstridiga strävan som är hållbar utveckling, särskilt genom arbetet inom politisk ekologi.