gå ned från Middle English gon, goon, från Old English g ubign, från Proto-germanska *g ubign ubic, från Proto-indoeuropeisk * ubih ^ – ’att gå, lämna’. Kognater på de germanska språken inkluderar västfrisiska gean, holländska gaan, lågtyska gahn, tyska gehen, danska, norska, svenska g Kubi, Krim gotisk geen.
ursprung av ubicodeedit
Old English använde inte någon variation av gick för den allmänna preteriten av go; istället användes ordet ubicode (variant ubice ubicode), som dröjde kvar som den nu föråldrade yede, yode och yead.
Old English sixtode ’he went’ (plural sixtodon) består av en defekt preterit bas Sixto – och den svaga dental suffix-de vanliga i de flesta moderna engelska tidigare spända former (jfr. värk: ont). Basen asigo – och dess gotiska motsvarighet iddja (pl. iddjedun) visar följande utveckling:
- PAJ perfekt singular *ni-yóh₂- (singular) → Proto-Germanska *ijō-dē → *eōdæ → ēode
- PAJ perfekt plural *ni-yh₂- (plural) → *jejj- (Holtzmann lag) → *jijj- (jag-mutation) → Proto-Germanska *ijjēdun- → Gotiska iddjēdun.
båda formerna är härledda från PAJROTEN * h ^y-jacoh₂- (sen *yeh₂-) baserat på nära matchningar med tidigare spända former av Sanskrit y jacobti ’han går, reser’ (jfr. imperfect ugigt, perfekt yay ugigt och aorist ugigt ugigt). Roten betraktas som ett iterativt intensivt derivat av det vanligare *h ^ey-’att gå’ (nuvarande *h ^ bisyti). En reflex av * H ^ey – är Latin Sabre ’ to go ’(nuvarande e Sabre’ I go’) som gav många engelska ord som ambition, exit, introit, issue, preterite, och så vidare. Det finns också på slaviska språk som iti och liknande former.
utveckling av en ny preteriteEdit
på Mellanengelska utvecklades usigode till usigede, yede och yode. Vid 15-talet i södra England hade wende (wend) blivit synonymt med go, men dess infinitiva och nuvarande spända former hade upphört att vara i frekvent användning. Detta var också sant för de olika ci-härledda preteriterna av go, sålunda absorberade en variant preterit av wend funktionen. Efter gick etablerades som preterite av go, wend tog på sig en ny preterite, wended. I norra engelska och skott, yede gaed, regelbundet bildas genom suffixing-ed till en variant av go. På grund av regionens inflytande utgör södra engelska former standardspråket i England, och så gick är standard engelska preterite. Spencer använde yede för att betyda gå med yode som sin preteritform men som dialekt.
ursprung wentEdit
gick, den moderna förflutna tiden av go, var ursprungligen den preteritiska formen av mellersta engelska wenden ’ att vända, direkt; avvika ’(modern engelska wend), från gammal engelska wendan (förbi wende, biogewend), sig själv från Proto-germanska *wandijanubbigan’ att vända ’ (transitiv). Kognater inkluderar västfrisiska weine, holländska, lågtyska, tyska wenden, Jiddischjagi, svenska v ubignda, danska, norska vendeoch gotisk wandjan. De ursprungliga formerna av me past tense var wende, wended (vår moderna form) och past particip wend, men variant wente utvecklades från omkring 1200. Av ca. 1500 hade wended segrat i de transitiva sinnena, medan wente, begränsad till intransitiva sinnen, rivaliserade och ersatte go: s äldre förflutna, yede/yode.
Proto-germansk *wandijan-är ett orsakande derivat av * Windan – ’till vind, wrap’, från vilket det moderna engelska verbet wind utvecklades. Cognates inkluderar västfrisiska vin, holländska, lågtyska, tyska winden, Svenska vinda, danska och norska vindeoch Gothic-windan (i biwindan ’att vinda runt, Linda’). Pgmc * Windan Kubi kommer från Proto-indoeuropeisk *Wend Kubi-’till vind, twist’, vilket också gav umbriska preuenda ’tur!'(imperativ), Tocharian A/B W ubint/w ubintr ubic’ covers, envelops’, grekiska (Hesychius) ubicthras’ wagon’, armeniska gind’ ring ’och Sanskrit vandh ubicra’carriage framework’.