Digital historia

utskrivbar Version

Washington-fördraget
digital historia ID 3995

datum:1922

kommentar:Washington-fördraget minskade storleken på världens flottor. Den 6 februari 1922 undertecknade USA, Storbritannien, Japan, Frankrike och Italien Washington Naval Treaty, även känd som five-Power Treaty. Fördraget begränsade sjövapen i dessa länder. under sitt ordförandeskap kallade Warren Harding en internationell nedrustningskonferens i Washington som bromsade vapenloppet. I slutet av konferensen undertecknades Washingtonfördraget. Fördraget föreskrev att japanerna kunde bygga tre fartyg för varje fem slagskepp som USA och Storbritannien var och en fick bygga, och italienarna och fransmännen kunde var och en bygga ett och tre fjärdedelar fartyg.

dokument:Allmänna bestämmelser om begränsning av Sjöbeväpning

Artikel i

de avtalsslutande befogenheterna är överens om att begränsa deras respektive sjöbeväpning enligt detta fördrag.

artikel II

de avtalsslutande befogenheterna får behålla de kapitalfartyg som anges i kapitel II Del 1. Vid ikraftträdandet av detta fördrag, men med förbehåll för följande bestämmelser i denna artikel, skall alla andra kapitalfartyg, byggda eller byggda, från Förenta Staterna, det brittiska imperiet och Japan bortskaffas enligt kapitel II del 2.

förutom de kapitalfartyg som anges i kapitel II, Del 1, kan Usa slutföra och behålla två fartyg i West Virginia-klassen som nu är under uppbyggnad. Vid slutförandet av dessa två fartyg, North Dakota och Delaware, skall bortskaffas enligt kapitel II, del 2.

det brittiska imperiet får, i enlighet med ersättningstabellen i kapitel II, del 3, konstruera två nya kapitalfartyg som inte överstiger 35 000 ton (35 560 ton) standardförskjutning vardera. Vid slutförandet av nämnda två fartyg Thunderer, kung George V, Ajax och Centurion skall bortskaffas som föreskrivs i kapitel II, del 2.

artikel III

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel II ska de avtalsslutande befogenheterna överge sina respektive program för byggande av kapitalfartyg, och inga nya kapitalfartyg får konstrueras eller förvärvas av någon av de avtalsslutande befogenheterna utom ersättningstonnage som får konstrueras eller förvärvas enligt kapitel II del 3.

artikel IV

det totala kapitalfartygets ersättningstonnage för var och en av de avtalsslutande makterna får inte överstiga i standardförskjutning, för Förenta Staterna 525 000 ton (533 400 ton); för det brittiska imperiet 525 000 ton (533 400 ton); för Frankrike 175 000 ton (177 800 ton); för Italien 175 000 ton (177 800 ton); för Japan 315 000 ton (320 040 ton).

artikel V

inget kapitalfartyg som överstiger 35 000 ton (35 560 ton) standardförskjutning ska förvärvas av, eller konstrueras av, för eller inom jurisdiktion för någon av de avtalsslutande makterna.

artikel Vi

inget kapitalfartyg med någon av de avtalsslutande makterna får bära ett vapen med en kaliber som överstiger 16 tum (406 millimeter).

artikel VII

det totala tonnaget för hangarfartyg för var och en av de avtalsslutande makterna får inte överstiga standardförskjutningen, för Förenta Staterna 135 000 ton (137 160 ton); för det brittiska imperiet 135 000 ton (137 160 ton); för Frankrike 60 000 ton (60 960 ton); för Italien 60 000 ton (60 960 ton); för Japan 81 000 ton (82 296 ton).

artikel VIII

byte av luftfartygsfartyg ska endast ske i enlighet med kapitel II del 3, förutsatt att allt luftfartygsfartygs tonnage som fanns eller byggdes den 12 November 1921 ska betraktas som experimentellt och får ersättas inom den totala tonnagegräns som föreskrivs i artikel VII, utan hänsyn till dess ålder.

artikel IX

inget luftfartygsfartyg som överstiger 27 000 ton (27 432 ton) standardförskjutning får förvärvas av, eller konstrueras av, för eller inom jurisdiktion för någon av de avtalsslutande makterna.

var och en av de avtalsslutande befogenheterna får dock, under förutsättning att dess totala tonnagebidrag för luftfartygsfartyg inte överskrids, bygga högst två luftfartygsfartyg, var och en av ett tonnage på högst 33 000 ton (33 528 ton) standardförskjutning, och för att åstadkomma ekonomi får någon av de avtalsslutande befogenheterna för detta ändamål använda två av sina fartyg, oavsett om de är konstruerade eller under konstruktion, som annars skulle skrotas enligt bestämmelserna i artikel II. Beväpning av luftfartygsfartyg som överstiger 27 000 ton (27 432 ton) standardförskjutning ska överensstämma med kraven i artikel X, med undantag för att det totala antalet vapen som ska transporteras om någon av dessa vapen är av en kaliber som överstiger 6 tum (152 millimeter), utom luftfartygspistoler och vapen som inte överstiger 5 tum (127 millimeter), inte får överstiga åtta.

artikel X

inget luftfartygsfartyg med någon av de avtalsslutande makterna får bära en pistol med en kaliber som överstiger 8 tum (203 millimeter). Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel IX får det totala antalet vapen som transporteras, utom luftfartygspistoler och vapen som inte överstiger 5 tum (127 millimeter), inte överstiga tio om den beväpning som transporteras omfattar vapen som överstiger 6 tum (152 millimeter). Om vapnet alternativt inte innehåller några vapen som överstiger 6 tum (152 millimeter) i kaliber är antalet vapen inte begränsat. I båda fallen är antalet luftfartygspistoler och vapen som inte överstiger 5 tum (127 millimeter) inte begränsat.

artikel XI

inget krigsfartyg som överstiger 10 000 ton (10 160 ton) standardförskjutning, annat än ett kapitalfartyg eller luftfartygsfartyg, får förvärvas av, eller konstrueras av, för eller inom jurisdiktion för någon av de avtalsslutande makterna. Fartyg som inte är särskilt byggda som stridsfartyg eller som tagits i fredstid under statlig kontroll för stridsändamål, som används på flottuppgifter eller som trupptransporter eller på annat sätt i syfte att bistå vid åtal mot fientligheter på annat sätt än som stridsfartyg, ska inte omfattas av begränsningarna i denna artikel.

artikel XII

inget krigsfartyg från någon av de avtalsslutande makterna, som hädanefter fastställts, annat än ett kapitalfartyg, får bära ett vapen med en kaliber som överstiger 8 tum (203 millimeter).

artikel XIII

förutom vad som föreskrivs i artikel IX, får inget fartyg som utsetts i detta fördrag som ska skrotas omvandlas till ett krigsfartyg.

artikel XIV

inga förberedelser får göras i handelsfartyg i fredstid för installation av krigsliknande beväpning i syfte att omvandla sådana fartyg till krigsfartyg, andra än den nödvändiga förstyvningen av däck för montering av vapen som inte överstiger 6 tum (152 millimeter) kaliber.

artikel XV

inget krigsfartyg som konstruerats inom någon av de avtalsslutande makternas jurisdiktion för en icke-avtalsslutande makt får överskrida de begränsningar för förskjutning och beväpning som föreskrivs i detta fördrag för fartyg av liknande typ som får konstrueras av eller för någon av de avtalsslutande makterna, förutsatt att förskjutningen för luftfartygsfartyg som konstruerats för en icke-avtalsslutande makt under inga omständigheter får överstiga 27 000 ton (27 432 ton) standardförskjutning.

artikel XVI

om byggandet av ett krigsfartyg för en icke-avtalsslutande makt utförs inom någon av de avtalsslutande makternas jurisdiktion, ska denna befogenhet omedelbart underrätta de andra avtalsslutande makterna om dagen för undertecknandet av kontraktet och det datum då fartygets köl läggs och ska också meddela dem de uppgifter om fartyget som föreskrivs i kapitel II, del 3, avsnitt i b, (4) och (5).

artikel XVII

i händelse av att en avtalsslutande makt bedriver krig, får sådan makt inte som krigsfartyg använda något krigsfartyg som kan vara under uppbyggnad inom dess jurisdiktion för någon annan makt eller som kan ha konstruerats inom dess jurisdiktion för en annan makt och inte levererats.

artikel XVIII

var och en av de avtalsslutande makterna åtar sig att inte avyttra genom gåva, försäljning eller något sätt att överföra något krigsfartyg på ett sådant sätt att ett sådant fartyg kan bli ett krigsfartyg i någon utländsk makts Marin. Artikel XIX

Förenta Staterna, det brittiska imperiet och Japan är överens om att status quo vid tidpunkten för undertecknandet av detta fördrag, med avseende på befästningar och flottbaser, ska bibehållas inom sina respektive territorier och ägodelar som anges nedan:

(1) de isolerade ägodelar som Förenta Staterna nu innehar eller kan hädanefter förvärva i Stilla havet, utom a) de som gränsar till USA: s kust, Alaska och Panamakanalzonen, med undantag för Aleutian Islands, och b) Hawaiian Islands;

(2) Hong Kong och de isolerade ägodelar som det brittiska imperiet nu innehar eller kan hädanefter förvärva i Stilla havet, öster om meridianen av 110 Kubas östlig longitud, utom (a) de som gränsar till Kanadas kust, (b) Australiens Commonwealth och dess territorier, och (c) Nya Zeeland;

(3) följande insulära territorier och ägodelar i Japan i Stilla havet, med undantag för (a) de som gränsar till Kanadas kust, (b) Australiens Commonwealth och dess territorier, och (c) Nya Zeeland;

(3) följande insulära territorier och ägodelar i Japan i Stilla havet, för att: Kurileöarna, Boninöarna, Amami-Oshima, Loochooöarna, Formosa och Pescadores, och eventuella öar eller ägodelar i Stilla havet som Japan hädanefter kan förvärva.

upprätthållandet av status quo enligt ovanstående bestämmelser innebär att inga nya befästningar eller flottbaser ska etableras i de angivna territorierna och besittningarna; att inga åtgärder ska vidtas för att öka de befintliga flottanläggningarna för reparation och underhåll av sjöstyrkor, och att ingen ökning ska göras i kustförsvaret för de territorier och ägodelar som anges ovan. Denna begränsning utesluter emellertid inte sådan reparation och utbyte av slitna vapen och utrustning som är vanligt i Marina och militära anläggningar i fredstid.

del 2.- Regler för skrotning av krigsfartyg

följande regler ska iakttas för skrotning av krigsfartyg som ska bortskaffas i enlighet med artiklarna II och III.

I. ett fartyg som ska skrotas måste placeras i sådant skick att det inte kan användas i strid.

II. detta resultat måste slutligen uppnås på något av följande sätt:

(a) permanent sjunkning av fartyget; (b) bryta upp fartyget. Detta skall alltid innebära förstörelse eller borttagning av alla maskiner, pannor och pansar, och alla däck, sida och botten plätering; C) omvandla fartyget till målanvändning uteslutande. I sådana fall måste alla bestämmelser i punkt III i denna del, utom Punkt 6, i den mån det är nödvändigt för att fartyget ska kunna användas som rörligt mål, och utom Punkt 7, följas tidigare. För detta ändamål får inte mer än ett kapitalfartyg behållas samtidigt av någon av de avtalsslutande makterna. D) av de huvudfartyg som annars skulle skrotas enligt detta fördrag under eller efter år 1931, får Frankrike och Italien var och en behålla två sjögående fartyg uteslutande för utbildningsändamål, det vill säga som vapen-eller torpedoskolor. De två fartyg som behålls av Frankrike ska vara av Jean Bart-klassen, och av de fartyg som behålls av Italien ska Ett vara Dante Alighieri, det andra av Giulio Cesare-klassen. När Frankrike och Italien behåller dessa fartyg för ovan angivna ändamål åtar sig Frankrike respektive Italien att avlägsna och förstöra sina torn och inte använda dessa fartyg som krigsfartyg.

III. A) Om inte annat följer av de särskilda undantagen i artikel IX skall det första skrotningsstadiet, som består i att göra ett fartyg oförmöget att utföra ytterligare krigsliknande tjänster, omedelbart genomföras när ett fartyg skall skrotas.

b) ett fartyg ska anses vara oförmöget att utföra ytterligare krigstjänst när det har tagits bort och landats eller annars förstörts i fartyget:

(1) alla vapen och väsentliga delar av vapen, brandkontrolltoppar och roterande delar av alla barbetter och torn;

(2) alla maskiner för arbete med hydrauliska eller elektriska fästen;

(3) Alla brandkontrollinstrument och avståndsmätare;

(4) all ammunition, sprängämnen och gruvor;

(5) alla torpeder, stridsspetsar och torpedrör;

(6) alla trådlösa telegrafiinstallationer;

(7) conning tower och alla sidopansar, eller alternativt alla huvuddrivningsmaskiner;

och (8) Alla landnings-och flygplattformar och alla andra luftfartstillbehör.

IV. de perioder då skrotning av fartyg ska ske är följande:

a) när det gäller fartyg som ska skrotas enligt artikel II första stycket skall arbetet med att göra fartygen oförmögna att utföra ytterligare krigsliknande tjänster, i enlighet med punkt III i denna del, slutföras inom sex månader från det att detta fördrag har trätt i kraft, och skrotningen skall slutligen ske inom arton månader från det att detta har trätt i kraft.

b) när det gäller fartyg som ska skrotas enligt artikel II andra och tredje stycket, eller enligt artikel III, ska arbetet med att göra fartyget oförmöget att utföra ytterligare krigsliknande tjänster i enlighet med punkt III i denna del påbörjas senast den dag då dess efterträdare slutförs och ska avslutas inom sex månader från dagen för färdigställandet. Fartyget skall slutligen skrotas i enlighet med punkt II i denna del inom arton månader från den dag då dess efterträdare slutfördes. Om emellertid färdigställandet av det nya fartyget försenas, skall arbetet med att göra det gamla fartyget oförmöget till ytterligare krigsliknande tjänstgöring i enlighet med punkt III i denna del påbörjas inom fyra år från det att kölen på det nya fartyget lades och avslutas inom sex månader från det datum då sådant arbete påbörjades, och det gamla fartyget skall slutligen skrotas i enlighet med punkt II i denna del inom arton månader från det datum då arbetet med att göra det oförmöget till ytterligare krigsliknande tjänst påbörjades.

del 3.- Byte

byte av kapitalfartyg och luftfartygsfartyg ska ske i enlighet med bestämmelserna i avsnitt i och tabellerna i avsnitt II i denna del.

avsnitt I.-regler för utbyte

a) kapitalfartyg och luftfartygsfartyg tjugo år efter dagen för färdigställandet får, om inte annat föreskrivs i artikel VIII och i tabellerna i Avsnitt II i denna del, ersättas med nybyggnation, men inom de gränser som föreskrivs i artiklarna IV och VII. Kölarna i ett sådant nybygge får, om inte annat föreskrivs i artikel VIII och i tabellerna i Avsnitt II i denna del, fastställas tidigast sjutton år från dagen för slutförandet av det tonnage som ska ersättas, förutsatt dock att inget kapitalfartygs tonnage, med undantag för de fartyg som avses i artikel II tredje stycket, och det ersättningstonnage som särskilt nämns i avsnitt II i denna del, ska fastställas till tio år från och med den 12 November 1921.

b) var och en av de avtalsslutande befogenheterna skall utan dröjsmål meddela var och en av de andra avtalsslutande befogenheterna följande information:

(1) namnen på de kapitalfartyg och luftfartygsfartyg som skall ersättas med nybyggnation; (2) Datum för statligt tillstånd för ersättningstonnage; (3) Datum för fastställande av köl för ersättningstonnage; (4) standardförskjutningen i ton och ton för varje nytt fartyg som skall fastställas, och de viktigaste dimensionerna, nämligen längd vid vattenlinjen, extrem stråle vid eller under vattenlinjen, betyder utkast vid standardförskjutning; (5) datumet för varje nytt fartygs färdigställande och dess standardförskjutning i ton och metriska ton, och de huvudsakliga dimensionerna, nämligen längd vid vattenlinjen, extrem stråle vid eller under vattenlinjen, betyder utkast vid standardförskjutning, vid tidpunkten för färdigställandet

c) vid förlust eller oavsiktlig förstörelse av kapitalfartyg eller luftfartygsfartyg, får de omedelbart ersättas med nybyggnation med förbehåll för de tonnagegränser som föreskrivs i artiklarna IV och VII och i enlighet med övriga bestämmelser i detta fördrag, varvid det reguljära ersättningsprogrammet anses vara avancerat till det utsträckning.

d) inga kvarhållna kapitalfartyg eller luftfartygsfartyg får rekonstrueras med undantag för syftet att tillhandahålla försvarsmedel mot luft-och ubåtattack, och med förbehåll för följande regler: de avtalsslutande befogenheterna får för detta ändamål utrusta befintligt tonnage med utbuktnings-eller blisterskydd eller skydd mot luftangrepp på däck, förutsatt att ökningen av förskjutningen på detta sätt inte överstiger 3 000 ton (3 048 ton) förskjutning för varje fartyg. Inga ändringar i sidopansar, i kaliber, antal eller allmän typ av montering av huvudbeväpning får tillåtas utom:

(1) när det gäller Frankrike och Italien, vilka länder inom de gränser som tillåts för utbuktning kan öka sitt pansarskydd och kalibern för de vapen som nu bärs på sina befintliga kapitalfartyg så att de inte överstiger 16 tum (406 millimeter) och (2) Det brittiska imperiet ska tillåtas att, när det gäller ryktet, slutföra de ändringar av pansar som redan har påbörjats men tillfälligt avbrutits.

Kapitalfartyg

ett kapitalfartyg, när det gäller fartyg som härefter byggs, definieras som ett krigsfartyg, inte ett hangarfartyg vars förskjutning överstiger 10 000 ton (10 160 ton) standardförskjutning, eller som bär en pistol med en kaliber som överstiger 8 tum (203 millimeter).

hangarfartyg

ett hangarfartyg definieras som ett krigsfartyg med en förskjutning över 10 000 ton (10 160 ton) standardförskjutning utformad för det specifika och exklusiva syftet att transportera flygplan. Det skall vara så konstruerat att luftfartyg kan sjösättas därifrån och landas därpå, och inte konstrueras och konstrueras för att bära en kraftigare beväpning än vad som tillåts enligt artikel IX eller artikel X i förekommande fall.

Standardförskjutning

standardförskjutningen av ett fartyg är förskjutningen av fartyget komplett, fullt bemannat, motoriserat och utrustat redo för havet, inklusive all beväpning och ammunition, utrustning, klädsel, bestämmelser och färskvatten för besättning, diverse butiker och redskap av varje beskrivning som är avsedda att transporteras i krig, men utan bränsle eller reservmatningsvatten ombord.

ordet ”ton ”i detta fördrag, utom i uttrycket” metriska ton”, ska förstås som ton på 2240 Pund (1016 kilo).

fartyg som nu är färdigbyggda ska behålla sina nuvarande klassificeringar av deplacement tonnage i enlighet med sitt nationella mätsystem. En kraft som uttrycker förskjutning i metriska ton ska emellertid vid tillämpningen av detta fördrag anses äga endast motsvarande förskjutning i ton på 2240 Pund.

ett fartyg som färdigställts härefter ska klassas som sitt förskjutningstonnage när det är i det standardtillstånd som definieras häri.

kapitel III.- Diverse bestämmelser

artikel XXI

om kraven på den nationella säkerheten för varje avtalsslutande makt i fråga om sjöförsvaret, enligt denna makt, väsentligt påverkas av varje förändring av omständigheterna, kommer de avtalsslutande befogenheterna, på begäran av en sådan makt, sammanträder i konferens i syfte att ompröva bestämmelserna i fördraget och dess ändring genom ömsesidig överenskommelse. med tanke på eventuell teknisk och vetenskaplig utveckling skall Förenta Staterna, efter samråd med de andra fördragsslutande makterna, anordna en konferens med alla fördragsslutande makter som skall sammankalla så snart som möjligt efter utgången av åtta år från det att detta fördrag trätt i kraft för att överväga vilka förändringar, om några, i fördraget kan vara nödvändiga för att möta en sådan utveckling.

artikel XXII

När någon avtalsslutande makt ska engagera sig i ett krig som enligt dess åsikt påverkar sjöförsvaret för dess nationella säkerhet, får en sådan makt efter underrättelse till de andra avtalsslutande makterna avbryta sina skyldigheter enligt detta fördrag annat än de som avses i artiklarna XIII och XVII, förutsatt att en sådan makt ska meddela de andra avtalsslutande makterna att nödsituationen är av sådan karaktär att den kräver ett sådant upphävande.

de återstående fördragsslutande befogenheterna skall i sådana fall tillsammans samråda för att enas om vilka tillfälliga ändringar som bör göras i fördraget som sinsemellan. Om ett sådant samråd inte ger upphov till en överenskommelse, vederbörligen gjord i enlighet med respektive makts konstitutionella metoder, kan någon av dessa fördragsslutande makter, genom att meddela de andra fördragsslutande makterna, under fientlighetsperioden upphäva sina skyldigheter enligt detta fördrag, andra än de som omfattas av.

artiklarna XIII och XVII

om upphörande av fientligheter de avtalsslutande makterna kommer att träffas i konferens för att överväga vilka ändringar, om några, bör göras i bestämmelserna i detta fördrag.

artikel XXIII

detta fördrag skall förbli i kraft till och med den 31 December 1936, och om ingen av de avtalsslutande befogenheterna har meddelat två år före detta datum om sin avsikt att säga upp fördraget, ska det fortsätta att gälla till utgången av två år från den dag då uppsägningen ska ges av en av de avtalsslutande befogenheterna, varefter fördraget ska upphöra med avseende på alla avtalsslutande befogenheter. Ett sådant meddelande ska meddelas skriftligen till Förenta staternas regering, som omedelbart ska översända en bestyrkt kopia av anmälan till de andra befogenheterna och informera dem om den dag då den mottogs. Meddelandet ska anses ha givits och ska träda i kraft den dagen. I händelse av uppsägning av Förenta staternas regering ska sådant meddelande ges till de diplomatiska företrädarna i Washington för de andra fördragsslutande makterna, och meddelandet ska anses ha givits och ska träda i kraft samma dag som meddelandet till de nämnda diplomatiska företrädarna.

inom ett år från det datum då ett meddelande om uppsägning med någon befogenhet har trätt i kraft ska alla avtalsslutande befogenheter sammanträda under konferensen.

artikel XXIV

detta fördrag skall ratificeras av de avtalsslutande makterna i enlighet med deras respektive konstitutionella metoder och skall träda i kraft den dag då alla ratificeringar deponeras, som skall äga rum i Washington så snart som möjligt. Förenta staternas regering kommer att överföra till de andra fördragsslutande makterna en certifierad kopia av PROC UBS-verbal av deponering av ratificeringar.

detta fördrag, som båda är giltiga i franska och engelska, skall förbli deponerat i Förenta staternas regerings arkiv, och vederbörligen bestyrkta kopior av detta skall översändas av denna regering till de andra fördragsslutande makterna.

i tro varav de ovan nämnda befullmäktigade har undertecknat detta fördrag.

gjort i staden Washington den sjätte dagen i februari, ett tusen niohundra tjugotvå.

http://www.loc.gov/exhibits/treasures/trt039.html

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *