Cassius k?sh?s, forntida romerska familjen. Det fanns ett antal kända medlemmar. Spurius Cassius Viscellinus, d. c. 485 f. Kr., verkar ha varit konsul flera gånger. År 493 f.Kr. förhandlade han om ett fördrag om lika militärt bistånd mellan Rom och de latinska städerna. År 486 föreslog han att mark skulle fördelas lika mellan romerska och latinska fattiga (se agrariska lagar). Det sägs att patricierna, upprörda över förslaget, anklagade Cassius för Kungliga ambitioner och lät honom avrättas. En ättling, Quintus Cassius Longinus, d. 45 f.Kr., vann ett rykte för girighet och korruption när han var kvestor i Spanien (54 f. Kr.). Han och Antony, som tribuner i 49 f.Kr., vetoade senatens försök att beröva Julius Caesar av sin här. När senaten överskred tribunerna den Jan. 7, 49 f.Kr. flydde Cassius och Antony till Caesar, som korsade Rubicon och började inbördeskriget. Efter Caesars triumf fick Cassius (47 f.Kr.) en tjänst i längre Spanien. Det var ett uppror mot honom, och Caesar var tvungen att komma från Italien för att lägga ner det. Cassius dog i ett skeppsbrott. Mest känd av allt var Caius Cassius Longinus, d. 42 f.Kr., ledare i den framgångsrika konspirationen att mörda Julius Caesar. Han kämpade som kvestor under Marcus Licinius Crassus (se under Crassus, familj) vid Carrhae år 53 f.kr. och räddade det som var kvar av militären efter striden. Han stödde Pompey mot Caesar men benådades efter slaget vid Pharsalus. Han gjordes (44 f.Kr.) peregrine praetor och Caesar lovade att göra honom till guvernör i Syrien. Innan löftet kunde uppfyllas hade Cassius blivit ledare i handlingen att döda Caesar. Handlingen involverade mer än 60 män (inklusive Marcus Junius Brutus, Publius Servilius Cascaoch Lucius Tillius Cimber) och uppnåddes framgångsrikt i Senaten på Ides i mars 44 f.Kr. när folket väcktes av Antony mot konspiratörerna åkte Cassius till Syrien. Han lyckades fånga Dolabella i Laodicea och samordnade sina egna rörelser med Brutus. Antony och Octavianus (senare Augustus) träffade dem i strid vid Filippi. I det första engagemanget Cassius, tänker slaget förlorade, begick självmord. En annan av konspiratörerna var Caius Cassius Parmensis, d. 30 f. Kr. kämpade han i Filippi och senare med Sextus Pompeius. Han gick senare med Antony i sjöslaget utanför Actium och dödades på order av Octavian.