blå racer (foto av Joe Crowley)
hur ser det ut?
blue racer, en icke-giftig orm, är den näst längsta ormarten i Ontario, som växer upp till två meter lång. Den är uppkallad efter sin förmåga att nå hastigheter upp till sju kilometer i timmen och dess gråblå eller blågröna färg. Undersidan är en ljusare blågrön eller vitaktig blå, och ögonen är omgivna av en mörk ”mask.”
Var bor den?
(klicka på bilden för att förstora)
i Kanada finns blue racer bara på Pelee Island, Ontario, i västra Lake Erie. Historiskt sett inträffade det också vid Point Pelee National Park och nära Grand Bend. I USA sträcker det sig från Iowa east till Ohio.
denna orm föredrar öppna till halvöppna områden, såsom alvar och öppen skog, som livsmiljö. De använder också skogar i sommarens värme. Liksom många ormarter gömmer den sig under stenar och stockar, och den solar sig i solen för att hjälpa till att reglera kroppstemperaturen. Kvinnor lägger sina ägg i ruttnande stockar, komposthögar, stubbar, under stenar eller i djurhål. Under vintern övervintrar blå åkare under frostlinjen i bergsprickor, hålor och mänskliga strukturer, som gamla fundament. De övervintrar gemensamt och kan dela sina viloläge med andra ormarter.
Vad är den här artens bevarandestatus?
Canadas Species at Risk Act listar den blå raceren som hotad. Hot mot denna art inkluderar habitatförlust eller nedbrytning, förlust av övervintringsplatser och trafikdödsfall.
Vad gör NCC för att skydda livsmiljön för denna art?
Canadas naturvård (NCC) har skyddat 404 hektar (998 tunnland) på Pelee Island — 10 procent av öns totala yta. Mellan NCC och andra bevarandeorganisationer är 18 procent av ön skyddad, inklusive de flesta av blue racer viktigaste livsmiljö.
förutom att skydda kritisk livsmiljö för blue racer, återställer NCC foder, basking, nestning och viloläge för denna hotade Art. Aktiv restaurering av jordbruksfält genom att skapa våtmarker och plantera inhemska vildblommor och gräs på NCC-länder har ökat den totala naturliga livsmiljön med 56 hektar (138 tunnland). Pågående avlägsnande av invasiva arter hjälper till att öppna livsmiljöer och maximera inhemsk växt-och insektsdiversitet, vilket förbättrar livsmiljön för åkare och andra inhemska arter, både vanliga och sällsynta.