ASHTORETH (Heb. Kanaanit gudinna. Möjligen är avsiktlig korruption av namnet saxtrt (saxofemi eller saxofemi) tänkt att överensstämma med vokaliseringen av det hebreiska ordet Boshet (”skam”, se *eufemism och dysfemism). Ashtoreth är den främsta gudinnan i Bibeln, och plural Ashtaroth är en generisk term för gudinnor, används tillsammans med *Baal(im) som en samlingsbeteckning för olaglig tillbedjan (t.ex. 2: 13, ”Baal och Ashtarot”; Jag Sam. 7:3, ”främmande gudar och Ashtarot”; Judg. 10: 6; Jag Sam. 7:4; 12:10, ”Baalim och Ashtarot”). I Israel är hennes dyrkan i samband med Sidonians, Men Salomo i hans senare år gick efter ” Ashtoreth, gudinna Sidonians ”(i Kings 11:5), och *Josiah förstörde kult platser som Salomo hade byggt på ”Mount Of korruption (se: *Oljeberget) för Ashtoreth, styggelse Sidonians” (II Kings 23:13). Ashtoreth (grekiska Astart Kubi) är känd från de Ugaritiska texterna, där dock hennes roll överskuggas av hennes alter ego, gudinnan Anath. Både Astarte och Anath är Baals systrar och konsorter och delar den dubbla karaktären av gudinnor av kärlek och krig; båda är också förknippade med hästar och jakten. Enligt Ugaritiska texter delar Anath och Ashtoreth också samma bostad. Det verkar därför som Anath och Ashtoreth är olika aspekter av samma gudinna. Detta antagande bekräftas av figuren av den arameiska gudinnan Atargatis, vars namn är resultatet av en sammanblandning av namnen Astarte och Anath.
Astarte är en hård krigare gudinna och gudinnan av sexuell kärlek (eros) och fertilitet. Precis som hennes akkadiska motsvarighet i Jacobtar är hon en astral gudom och är associerad med aftonstjärnan. Namnet jacobattart är en feminin form av namnet jacobattar, en Gud känd från Ugarit och Sydarabiska källor, och associerad med morgonstjärnan. Namnet är också känt från inskriptionen av kung * Mesha av Moab (1. 17, i: Pritchard, texter, 320), där Ashtar-Chemosh förekommer som en variant av Chemosh, namnet på den nationella guden Moab. Eftersom Ashtoreth som krigare gudinna bär hela titeln bhaba abahtart-ba ba både i Ugarit (t.ex. Pritchard, texter, 130) och i eshmunazor (ibid., 505, 1.18) inskriptioner från Sidon 1000 år senare har det föreslagits att namnet i slutändan härrör från någon rot som betyder ”gnista” och ”prakt”, men bevisen är långt ifrån avgörande. Som reproduktionsgudinnan blev hennes namn ett vanligt substantiv som betyder ”ökning” i Femte Mosebok 7:13; 28:4, 18, 51. (Men det är möjligt att” öka ”eller” sköte av flock ” var den ursprungliga betydelsen.) Som bevittnat av många personliga namn var Astarte redan populär i slutet av bronsåldern. Hon spelade en stor roll i kulten på Ugarit, och hennes namn visas ofta i rituella texter och offerlistor. Från Egypten finns Astarte papyrus (19: e dynastin, i Pritchard, texter, 17-18), en egyptisk berättelse om den Kanaanitiska myten om havets uppror, där Astarte ges som brud till havsguden Yamm, som slutligen besegras. (I Baal-cykeln från Ugarit framträder Astarte som allierad med Baal i hans nederlag av Yamm.) Det finns också många egyptiska representationer av henne som en naken ung flicka sitter grensle en hingst, bär en pil och pil eller spjut och sköld. De så kallade Astarte plackerna, lerfigurer av en modergudinna som i allmänhet är förknippade med fertilitetskulterna, kan vara en annan representation av gudinnan. Hon är förmodligen ”himlens drottning”, för vilken Juda kvinnor knådade kakor, libated och brände rökelse för att säkerställa fertilitet och mycket (Jer. 44:17-19; jfr. Sysselsättningsrapport. 7:18).
bibliografi:
W. F. Albright, Yahweh och Kanaans gudar (1968), 113-8; Albright, Arch Rel, 74-77; J. Leclant, i: Syrien, 37 (1960), 1-67; A. H. Gardiner, i: studier… F. L Griffith (1932), 74-85; M. Pope, i: H. W. Haussig (Red.), Woerterbuch der Mythologie, 1 (1965), 250-2 (inkl. bibl.); J. Gray, i: idb, 1 (1962), 255-6; Pritchard, texter, 129-55; H. Gese et al., Die Religionen Altsyriens, Altarabiens und der man Cuer (Die religionen der Menschheit 10.2) (1970), s.137ff. och 161 ff. lägga. bibliografi: N. Wyatt, ddd, 109-14