Alfalfa, (Medicago sativa), även kallad lucerne eller lila läkare, flerårig, klöverliknande, baljväxtväxt av ärtfamiljen (Fabaceae), allmänt odlad främst för hö, betesmark och ensilage. Alfalfa är känt för sin tolerans mot torka, värme och kyla och för den anmärkningsvärda produktiviteten och kvaliteten på dess ört. Växten värderas också i markförbättring och odlas som en täckgrödor och som en grön gödsel.
växten, som växer 30-90 cm (1-3 fot) lång, härrör från en mycket grenad Krona som delvis är inbäddad i jordens ytskikt. När växten utvecklas uppstår många stammar som bär trifoliolatblad (sammansatta blad med tre broschyrer) från kronknopparna. Racemes av små blommor härrör från stammarnas övre axillära knoppar. I soliga regioner med måttlig värme, torrt väder och pollinerande insekter kan dessa blommor rikligt producera korkskruvlindade baljväxter som innehåller två till åtta eller fler frön. I likhet med många andra medlemmar av Fabaceae, innehåller alfalfa växter symbiotiska jordbakterier (rhizobia) i sina rotknölar för att ”fixa” kväve från luften till jorden, vilket gör den tillgänglig för andra växter. När den odlas som täckgrödor eller som en del av en växtrotation förbättrar alfalfa jordens näringsnivåer och minskar behovet av syntetiska gödningsmedel.
den primära roten till alfalfa kan uppnå stora djup, en anpassning för torktolerans. I porösa underjordar har taproots så länge som 15 meter (50 fot) registrerats i växter över 20 år. Plantornas rötter växer också snabbt och når jorddjup på 90 cm (3 fot) efter två månader och 180 cm (6 fot) efter fem månader. Nyetablerade fält av alfalfa överlever ofta svår sommartorka och värme när andra baljväxter med grundare och mer förgrenande rötter buktar. Dessa långa taproots förbättrar också markkvaliteten genom att minska markpackningen.
Alfalfa har en anmärkningsvärd förmåga att snabbt regenerera nya stjälkar och blad efter skärning. Så många som 13 grödor av hö kan skördas under en enda växtsäsong på grund av denna rikliga återväxt. Skördens frekvens och de totala säsongsutbytena beror till stor del på växtsäsongens längd, jordens anpassningsförmåga, solskens överflöd och särskilt mängden och fördelningen av nederbörd eller bevattning under växtsäsongen. Grönbladig alfalfahö är väldigt näringsrik och välsmakande för boskap, innehållande cirka 16 procent proteiner och 8 procent mineralbeståndsdelar. Den är också rik på vitamin A, E, D och K.
liksom alla grödor är alfalfa besatt av farorna med klimat, sjukdomar och insekter. Bland de allvarligare av dessa är winterkill, bakteriell vildsjukdom, alfalfa weevil, lugus buggar, gräshoppor, fläckiga bladlöss och lövhoppare. I fuktiga områden och i bevattnade områden har alfalfa-ställen på tre eller flera års ålder ofta blivit dåligt tunna av angrepp av den jordburna bakterieorganismen Phytomonas insidiosum.